Jag tror att jag tänker dansa

Tick. Tack. Sekunderna slår mot medvetandets väggar. Som en stor kyrkklocka som klämtar tungt, slag för slag. Klumpigt rör sig tiden framåt. Andetagen däremot är lätta som en katts försiktiga tassande över marken. Känslorna svävar några centimeter ovanför vardagens tunga betonglandskap. Och här sitter jag och stämmer mina inre instrument i samklang med kvällens toner. Musiken från kvällen spelas från en nysträngad gitarr. Ackorden är sköra och kortlevda. De föds orörda och löses sedan upp snabbt och tystnaden som inträder vibrerar av längan efter den vackra klangen. Som i små oregelbundna explosioner kommer ackorden. Och jag lyssnar och stampar min fot omedvetet i takt till den klara melodin. Det var ett tag sedan jag tillät mig att lyssna. Men nu hör jag melodin och jag tror att jag tänker dansa. 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0