Om mentala fixeringar

Hjärnan använder sig av olika slags fixeringar för att förenkla tillvaron. Det finns konstruktiva fixeringar och destruktiva. Syftet med fixeringen är att göra den relativa och föränderliga verkligheten till något statiskt och hanterbart. En fixering har ofta en ihållande karaktär. För att behålla en fixering under tid krävs det att hjärnan finner bevis för att den fixering man skapat stämmer överens med verkligheten och de intryck man exponeras för. Man försöker alltså legitimera fixeringen omedvetet och behålla dess värde och sanningshalt. Hjärnan söker alltså bevis i tillvaron som bekräftar fixeringens värdegrund. En destruktiv fixering jag haft de senaste två dygnen är fixeringen att skolan känns omöjlig och att jag inte kan förmå mig själv att hantera problematiken. För att hålla fixeringen vid liv har min hjärna utlöst obehagsreaktioner vid de tillfällen jag försökt studera. Enklaste av uppgifter har känts tunga och bortom min kapacitetsförmåga. Genom att trigga igång dessa reaktioner bekräftar min hjärna för sig själv att min skolsituation är överväldigande och omöjlig för mig att lösa. Gång på gång har min hjärna utlöst dessa reaktioner för att bekräfta för sig själv att fixeringen är legitim. Dock så kan inte mekanismen skilja mellan destruktiva och konstruktiva fixeringar. Dessa termer existerar inte. Det enda fokus mekanismen har, är att förenkla och reducera den komplicerade tillvaron till något överskådligt.

        

Mekanismen är grundläggande för den mänskliga naturen. Vi måste kunna förenkla, kategorisera samt vara självbekräftande för att kunna ha någon form av struktur och riktning i livet. Ambivalens i för stor utsträckning är skadligt och passiviserar och förvirrar. Syftet bakom mekanismen är alltså konstruktivt men ändå så kan mekanismen slå knut på sig själv och orsaka negativa konsekvenser. I dessa lägen är det viktigt kan kunna se det och motarbeta mekanismen. Medvetenhet är grundläggande. I majoriteten av fallen hjälper denna överlevnadsmekanism oss men i vissa fall måste vi vara på alerten för att kunna vara snabbt framme och motverka de destruktiva sorter som ibland uppstår. Om man kan se hur hjärnan försöker legitimera och bekräfta ens destruktiva mekanismer så kan man vara snabbt framme och slå hål på dessa falska argument.

        

Det går även att konstruera egna konstruktiva fixeringar. Det kräver arbete men är absolut möjligt. Man formulerar en tes, fixering för sig själv – exempelvis att man kan hantera sin skolsituation – och sedan försöker man hitta bevis, argument, som bekräftar ens tes. Man kan till exempel försöka finna bevis varför en uppsats är så enkel och lätthanterlig. Man kan se det som att man använder sig av positiv propaganda för att påverka hjärnan. Dock så lär hjärnan använda sig av motargument för att motarbeta den fixering man skapat. Då gäller det att bemöta motargumenten som i en debatt. Känner du exempelvis ångest när du studerar så kan du förklara det som en oproportionerlig reaktion som saknar grund i verkligheten. Allting är relativt och känslan är endast en subjektiv tolkning. Den beskriver inte en faktisk verklighet. 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0