Ofrivillig ögonkontakt och smygnarcissister

Åh herregud vilka jävla idioter som finns! Självupptagna fördömande människor som ser sig själva som lite bättre och mer erfarna. Pust. Stackars människor. Jag blir så trött på dem. Smygnarcissister. Pust! Ville bara få ut det här. Det finns en viss komik med det här inlägget eftersom jag i mitt förra inlägg predikade om att älska människor när de förtjänar de som minst. Men nu går det fan inte. Jag är bara så irriterad. Pinsamma människor. Jag är medveten om att jag kanaliserar mycket annan energi just nu. Hade jag varit en hundraprocentigt balanserad människa så hade jag bemött dem med kärlek och inte tagit åt mig men det är jag inte. Jag vet också att jag ansvarar för min irritation – det är inget jag kan beskylla dem för. Men ibland är det skönt att få störa sig på människor så länge det inte går ut över dem.

Så nu har jag fått ut min irritation. Nu blickar jag ut över Minneberg från Tranebergsbron i tunnelbanan. Solen värmer mitt ansikte. Det är som om sommaren har gjort en kraftsamling för att ta avsked av året. Vattnet glittrar och lövverken lyser upp medan vinden blåser frisk längs med gatorna. I tunnelbanevagnen sitter tysta ansikten. Alla gör så gott de kan för att verka så distanserade och oberörda som möjligt. Plötsligt utbyts ögonkontakt mellan två personer. Panik! I all hast slungas blickarna iväg mot en affisch eller mot utsikten om man har fönsterplats. Pust! Det var nära ögat. Man får ju inte verka konstig.  Människor… Är vi inte för typiska ibland?

 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0