Mitt smulande kex!

Det finns någnting i den här mörka jävla kukvärlden vi lever i som ger mig glädje, lugn och trygghet. Och det är du! Jag älskar dig! Dom tre orden är väldigt kraftfulla och nästan läskiga att säga. Många överanvänder dem som om de vore vilka ord som helst. Men för mig är de inte vilka ord som helst även om jag säger dem ofta. För mig är de allt. Att få säga "jag älskar dig" till dig är en av de vackraste gåvor jag har. Jag älskar att få säga att jag älskar dig. Det gör mig lycklig. Det gör mig lycklig att få älska dig och det gör mig lycklig att bli älskad av dig. 
När jag ser dig vill jag gråta. Jag vet inte varför. Det är lite som när en pojke som aldrig blivit älskad av någon plötsligt blir älskad villkorslöst av någon, gråter av lättnad och av smärtan att det under så lång tid saknats en sådan kärlek. Jag kan inte förstå att du älskar mig. Jag förväntar mig inte att någon ska älska mig. Och så kommer du och kysser mig och säger dom tre orden. Det gör ont. Det påminner mig om något jag under lång tid saknat. Men det är också fullkomligt underbart. Äntligen händer det som jag aldrig trodde skulle hända. Jag trodde aldrig någon skulle kunna älska mig. Och så kom du. Fantastiska Johanna, jag vill spendera alla mina känslor med dig - svåra som enkla, fula som vackra, ångestfyllda som harmoniska. Alla. För att hosta ur mig klyshor: jag skulle inte vara någonting utan dig mitt älskade smulande kex!
 
Nans
2014-10-02 @ 14:50:46

åhh vad jag älskar dig min älskling!
så fint skrivit <33

Svar: åhhhh mitt allt! <3
Ulf Rådberg




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0