Meningen med livet

VAD ÄR MENINGEN MED LIVET?

Det känns som om det inte finns någon mening med livet. Det känns som om meningen med livet är långt borta. Att den är svårfångad. Lite som Kvicken i Harry Potter. Den existerar men är i princip omöjlig att fånga. Så känns det. Eller som om den fanns på andra sidan jordklotet. Den känns så himla långt borta. Och så är den hela tiden i rörelse. De få gångerna man faktisk får en glimt av den, är den bara där en liten stund innan den svischar iväg i raketfart. Den står aldrig still. Man måste jag den. Fast om det bara fanns något sätt att tygla meningen med livet. Istället för att leta och leta, jaga och jaga, tänk om man skulle kunna få den att komma till en själv och sedan få den att stanna där. Om man kunde tygla den. Det låter nästan som om jag pratar om ett djur. Men det är det nästan. Det är ett väsen skulle jag vilja påstå. Meningen med livet är ett väsen – en energi. Om Man bara kunde tygla Livsmeningen. Lugnt och metodiskt vänta tills man lockat fram den och sedan tämja den så att den inte försvinner igen. Det vore harmoniskt.

Men var är meningen just nu? Inte här i alla fall. Den är en bit bort. Då och då kan jag tyckas mig glimta den i periferin men jag är inte helt säker på om det faktiskt var den eller bara en inbillning. Ibland tror jag att inbillat mig varje gång och att jag aldrig sett Den. Då känns allting väldigt tungt men så plötsligt en liten glimt och så har jag återfått en del av hoppet igen. Jag lever på hoppet.

Man säger att människan aldrig slutar hoppas – att det är det sista som lämnar människan. Men vad hoppas vi på? Vad hoppas jag på? Hur ser mitt hopp ut? Har jag ens något hopp? Är hoppet en förutsättning för livet eller kan man leva utan det? Jag vet inte. Många gånger känns det verkligen som om mitt hopp har dött. Men det kanske det inte har, det kanske bara har bedövats en aning. Men varför vill man bedöva hoppet? Jag tror för att hoppet är kopplat till smärtan. Att hoppet gror ur smärtan. Att hoppas kräver alltså att man är medveten om sin smärta och det kan bli alldeles för plågsamt. Med andra ord gör det ont att hoppas. Det krävs styrka för att orka hoppas. En människa som är svag kanske lämnar hoppet för att det blir för tungt att bära. Och just nu känner jag mig svag. Jag orkar inte hoppas. 

ella
2014-10-03 @ 01:33:50
URL: http://godhelpjamaica.blogspot.com

Hej... Jag har hittat meningen med livet. Att må bra och njuta, MEN dina njutningar får inte skada NÅGON ANNAN. Få alla andra att må bra, människor runt om dig. Då kommer du att må toppen.. Det kanske låter flummigt, men så är det... Inklusive djur och natur, värna om hela din omgivning och sluta leva ett meningslöst liv= Lämna idiotin i samhället. Då kommer lyckan och meningen hitta dig... STR8888 :D

Anonym
2014-10-05 @ 20:10:41

Har aldrig gråtit så mkt till en text förut. Vet inte varför jag gråter. Kanske skriver du för bra helt enkelt? För djupt så det nästan blir för jobbigt att fortsätta läsa?
Det är en svår fråga det där med meningen med livet. Det där med hopp däremot, det tror jag är lite lättare att svara på. För mig är du mitt hopp. Det största hopp jag någonsin haft. Vill inget annat än att det ska vara du och jag i framtiden. Jag känner mig också svag just nu. Trött och sliten, orkar inte med någonting. Men jag orkar hoppas iallafall. Tänker på dig och saknar dig. Hela. Jävla. Tiden.
/ <3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0