mamma

 
Mamma vart är du på väg? Jag är rädd. Jag vill inte att du ska förtvina. Du blir äldre och äldre, du har varit arbetslös nu i över tjugo år och din vardag präglas av ensamhet och tristess. Du kämpar och kämpar men jag är så rädd att du ska ge upp. Helvete vad jobbigt det är att se dig så här, att ha sett dig så här under hela min uppväxt. Ett offer för omständigheterna -oförmögen att ta tag i ditt liv. Det gör så jävla ont i mig att se dig vara så jävla utanför samhället. Jag älskar dig och önskar dig ett värdigt, självständigt liv men du ligger kvar på botten hela tiden. Jag blir nästan gråtfärdig när jag ser dig bli äldre och äldre, tröttare och tröttare, ledsnare och ledsnare. Och hur du förlorar gnistan. Hur ditt liv blir tommare och tommare för varje gång vi ses. Jag älskar dig och när jag ser dig så här är det som om någon knivhugger mig om och om igen i bröstet med en slipad kökskniv. Jag orkar inte stå på benen. Jag förlorar min kraft. Blir liten och svag. Och rädd. Min trygga mamma förloras. Du som ska ge mig trygghet och lugn, bryts ner och försvinner sakta. Jag klarar inte av att se dig så sliten. Jag vill se dig stark och omhändertagande. Inte osäker och uppgiven.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0