hösten


Klockan är 22:35, det är söndag. Mörkret har legat tätt inpå ändå sedan åtta känns det som. Hösten kommer. Den smyger inte, utan snarare attackerar oförberett utan förvarning. Visst, det var september men det kändes ändå så långt borta. Jag hade aldrig kunnat tro att sommaren skulle ta slut. Hela den här sommaren har varit en lång utvecklingsfas för mig. Det känns som om jag har fötts i den här sommaren. Och nu är den slut. Nu måste jag stå på egna ben. Nu kan jag inte längre vaggas av sommarens varma famn. Är jag redo? Nej. Har jag något val? Nej. 

Två djupa andetag och sen gäller det att bita ihop. Nu kommer livets stora prövning. Nu gäller det att vara stark. Inte falla ner i höstens melankoli och sedan vinters apati utan behålla styrkan, ha blicken bestämt riktat framåt och inte stanna. Fortsätta orka gå i den riktning som pekar mot det man strävar efter. 

Ett andetag. 

Två Andetag.

Nu jävlar!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0