sprängda gränser

Det ligger i luften. Just vid den här tiden på dygnet och på året. Jag är trollbunden. Fascinerad. Universums gränser tycks vara oändliga. Jag ser spår av denna oändlighet i allt. I ett utslitet ansiktsuttryck från någon på väg hem från Ica, från ljuset i gatulamporna eller de upplysta portuppgångarna och fönstren som skapar ett oregelbundet shackbräde mot husfasaden och de omliggande mörka ytorna. De är som att titta upp på en stjärnhimmel en klar natt då det råder total tystnad runt omkring. Just nu ser jag en stjärnhimmel i allt och även om tunnelbanan låter med sitt skränande ljud och de konstanta uppropen från högtalarna så hör jag ingenting. Det är bara ytan som låter. Det är som om det har öppnats ett stort gap mot verklighetens inre väsen, i vilket det är knäpptyst och stilla. Jag stirrar rätt in i det här gapet. Alla mina sinnen är på helspänn. Jag är fullt närvarande. Vart jag än tittar så ser jag rätt in i djupet av sakers väsen. Det öppnas en port som annars alltid är stängd, en port mot evigheten. Det evigt levande. Varandets sanna väsen. Det som sträcker sig bortom fysisk form och tid. Bortom förändring.
Ansikten, platser och tiden flyter ihop till en enda massa. Allt står stilla men sprakar intensivt. Om två stationer är jag i Zinkensdamm. Där ska jag gå av för att sedan ta mig till Dovas – Söders mecka för alkoholi...ntresserade ungdomar. Därför slår jag igen skärmen nu och andas in livet innan jag börjar intressera mig för alkoholhaltiga drycker.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0