Hej hopp för fan!

Låt mig få lite jävla galen för en gångs skull. Det är så jävla befirande. Hela tiden går vi runt och är så jävla korrekta av oss. Vi är ett vandrande skämt. Det är inget annat än sorgligt. Att vara så mentalt uppstoppad att man inte kan skilja på sina egna värderingar och de normativa. Vad fan är det för liv. 80 år av uppstoppning är vad det är. Tragiskt kan man också säga. Kan inte någon bara skrika "kukjävel" på tunnelbanan eller brista ut i ett enormt jävla garv, eller dansa mitt i ett köpcentrum för sig själv, eller kalla kassapersonalen för "mamma och pappa". Inte fan vet jag. Bryta lite mot alla jävla normer. Vara lite jävla galen för en gångs skull. Var inte så jävla tråkig. Var lite otrolig istället. Stick ut från normen. Var inte korrekt, det är bara grått och ensidigt. Det har människor varit i århundraden. Helvete vad trött jag är på det. Får jag inte vara lite galen kan jag lika gärna ta mitt liv. Min galenhet är min frihet. Det är mina färger. Det känns som om allas färger sakta mattas av. Det är så tråkigt att se. Människor som blir gråare och gråare. Tråkigare och tråkigare. Fy fan för dem! Eller stackars dem! Jag vet inte. Lite både och! Hej hopp för fan nu ska jag låta mig få vara lite jävla avspänd!
Alex
2014-11-06 @ 20:43:58

Heeeelt perfekt skriven text; det skulle kunna vara jag själv som skrev den! Jag är som du, trots att jag är 48; vissa skyller det på att jag har AD(H)D, men vad faaaan vet de om mig? Inte ett piss.

Jag är jag, och det kommer jag att vara så länge jag lever. Inte faaaan ska man väl bli skitigt grå och trist bara för att man blir åttio eller nittio? Jag kan tänka mig att det blir roligare för barnbarnen om de har tillgång till galna och påhittiga åldringar i släkten.

Håll fast i dig själv och den du är; och låt inte "de andra" kväva din personlighet! För det gör andra ofta så djääääävla gäääärna!!! Antagligen för att de själva inte vågar göra bort sig, eller göra något som är nytt och annorlunda!

Jag är jag ända tills den dagen hjärtat slutar slå, andetagen avtar och hoppet rinner bort i en sista krampaktig våg.

Det är bättre att vara stolt över sig själv när man glider runt på himlamolnet med sin gamla och ärvda harpe-djävel; än att man ska kolla ner på alla de attiraljer man missade under den tid man hade på jorden. Kanske tappar man harpe-djäveln i huvudet på nån, eftersom man kanske håller på att tappa balansen på grund av allt gloende nedåt?

Hälsningar från Alex

Svar: Roligt att du tyckte om inlägget! Jag håller med dig om att man ska värna om sina unika nyanser. Förlorar man dem har man ingenting värdefullt kvar. Tack för det mentala stödet. Det behövs vissa dagar!Gillar liknelsen med harpe-djäveln!
Ulf
Ulf Rådberg




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0