harmoniska sekunder

Det är någonting med att sitta i ett upplyst café när mörkret ligger tungt utanför. Det känns som om man betraktar världen utifrån. Man ser siluetter av människor som sakta lunkar fram i kvällen. Cafélokalen är ett fönster ut mot verkligheten. Där ute pågår människors livskamper. Här inne pausas allt. Här inne kan man andas ute och få perspektiv på tillvaron. Det är väldigt mysigt. Hjärtats slag lugnar ner sig en aning och sekunderna tickar mer harmoniskt.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0