Frågor utan svar

Livet är en jävla gåta ibland eller hur? Hr fan ska man göra? Vad är meningen med allt? Vem är jag? Vad är det för jävla planet jag lever på? Frågorna svämmar över och lämnar kvar en utmattad tonåring i sin säng paralyserad av livets tyngd och gåtfullhet. Ibland blir frågorna för stora och tar över våra liv. Då är det väldigt tungt att andas. Andra gånger är det dessa frågor som ger oss energi att fortsätta. De sporrar oss att leva. Men hur ska man göra för att inte bli överkörd utan sporrad istället av livet enorma ovisshet. Fan det är inte lätt. För det första tror jag inte att man ska försöka svara på alla frågor på en och samma gång. Det gäller nog att ta en i taget. Sedan ska man inte heller förvänta sig att få frågorna besvarade. Det kanske inte är därför de finns. De kanske finns just för att de inte ska gå att besvara. Just för att de breddar individens synsätt och gör henne ödmjuk inför livet och dess mystik. För min egen del släpper jag oftast taget om de här frågorna eftersom de gör mig besatta. Nästan galen ibland. JAg tänker och tänker. Tillslut känns det också som om jag fått ett svar på dem men det är endast en illusion. De går ju inte att besvara på. Frågorna är dynamiska - de innefattar ett djup vi inte kan se. Därför blir det bara destruktivt att applicera ett ytligt svar på en djup fråga. Det göra en bara besviken i längden och ännu mer förvirrad. Så har det i alla fall varit för mig många gånger. Det är oerhört energikrävande. Att först tro sig ha svar på allt i i andra stunden tappat allt. Men det är detta som är själva träningen. Att lära sig via sin besvikelse att det inte finns några beständiga svar. Tillslut blir man förmodligen ödmjuk inför livet och dess mystik. Man låter mystiken vara just mystik och njuter av att vara mitt i ett ändlöst djup av olika dimensioner man inte kan förstå. Det är ju otroligt. Livet är egentligen otroligt. Det är bara så svårt att se det. 
Anonym
2014-10-11 @ 20:56:58

Ta en dag i taget, ett knep som är enkelt/genialt, men svåårt stt hålla sig till...
Och inse att det finns flera dimensioner av livet som inte är sjapade för den mänskliga hjärnan att begripa.
Tror dock att alla funderar kring detta till och från genom livet.
Inte fan vill jag leva enbart genom att andas ytlighet!
Kran




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0