En liten eka

Jag sitter i en båt – en liten eka. Himlen är en målning. Bakgrunden är fylld av starka, klara blåa toner. Ovanpå dem ett antal stora fluffiga vita moln som sakta seglar förbi. Vinden rör sig tyst. En liten bris som gör luften sval men inte kall. Solen värmer. Sakta gungar jag fram i min eka och tittar upp mot himlen – ser de stora molnen och den klara himlen och känner solen som värmer och vinden som svalkar. Jag tänker att livet är skönt, faktiskt underbart till och med. Tankarna är lätta. De gör ingen anträngning att stanna kvar i medvetandet utan lättar väldigt enkelt och naturligt efter en liten stund. Kroppen är avspänd. Den reflekterar sinnet. Tiden stannar upp och slutar existera. Allting är ett – tiden, jaget, himlen, molnen, havet och vinden. Allt är fridfullt. Livet är underbart. Jag får äntligen vara mig själv. Åh vad jag har saknat det. Varför kan inte livet alltid vara så här? Varför måste stress, oro, sorg, ångest – olika slags smärta – färga min tillvaro? Det drar ner mig till botten av livet. Det är outhärdligt. Jag tycker inte mitt liv ska behöva vara så här. Jag vill alltid ligga här i min eka och vaggas av underbarheten och känna vinden smeka mina känslor och solen värma dem. Vara trygg. Det hade varit precis rätt. Precis som jag önskar.

 

Men det är tungt att leva. Vi bär alla på stora ryggsäckar fyllda till bredden med stenar och vi har alla en lång väg kvar att gå. Då är det svårt att stå rakryggad. Men det blir lite enklare om man då och då släpper ner stenarna vid gräset i vattenbrynet, sätter sig i sin inre eka och ror ut för en liten stund. Vi måste tillåta oss det oftare.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0