En kärlekens soldat

Just nu i detta ögonblick sitter en snubbe och skiter i rummet intill. Jag hör hur han frustar när han skiter. Pruttarna ekar i toaletten. Det är väldigt intimt. Det känns som om jag kommer honom närmare än vad jag gjort med min familj och mina vänner. Det känns som om han delar med sig lite av sitt innersta. Det som man egentligen inte delar med sig av. Jag känner mig hedrad. Det är nästan vackert. Det är sårbart. Jag ömmar för denna människa som totalt utelämnar sig så här till mig, en fullkomlig främling. Tänk om jag hade varit någon annan. Någon som hade velat såra och skada. Då hade han varit fullkomligt försvarslös. Han hade inte haft en chans. Jag undrar hur världen hade sett ut om alla hade varit som honom. Om alla hade delat med sig av sitt innersta så öppet och sårbart. Då hade nog Jorden varit en vacker planet med hopp och kärlek. Jag ser denna unga kille som en förebild. En kärlekens soldat. När han spolar toaletten och går ut tänker jag titta honom i ögonen, le och säga ”Tack för att du finns!” 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0