avtagande regn

Hej mina lojala bloggläsare! Hoppas ni mår bra! Själv mår jag bra. Har varit hos min flickvän i Eskilstuna och bara fått slappna av och pusta ut. Just nu sitter jag på Lundbergs café i Gröndal med en varm kopp kaffe. Utanför regnar det. Människor sitter ihopkurade under busskurer och ett fåtal går i högt tempo förbi med ett paraply skyddande ovanför. På bilarna samlas små, små droppar i tusentals som då och då tappar greppet och rinner ner längs med sidan och får med sig ett tiotal andra droppar som är i dess väg. Små floder rinner längs med trottoarkanten ner för den svagt sluttande backen. Här inne är det varmt och skönt. Suset av små barn som livligt berättar om små vardagliga ting som i deras ögon är äventyr, fyller rummet med liv. Några stolar knarrar när de flyttas på för att ge rum åt dem som ska slå sig ned. Jag tar en klunk av mitt kaffe som har svalnat en aning. Mmm. Jag fylls med den starka koffeinsmaken som är så speciell här på Lundbergs. Här kan de verkligen brygga gott kaffe. 
Regnet avtar sakta utanför fönstret. Stänken från dropparna som slår i marken är inte lika våldsamma som de var för ett tag sedan. Det är väldigt lugnande med ett avtagande regn. Att först vara mitt i krigszonen där det massiva ljudet från regn mot marken, dränker allt annat ljud, till att sedan sakta höra hur det decibel för decibel minskar och hur de övriga ljuden runt omkring sakta får liv igen. Ljudet från vinden, ljudet från däcken från en cykel som passerar, ett barn som gnäller på avstånd, vingslagen från en fågel som landar precis bredvid en. Det känns lite som när man stänger av ett kylskåp eller en luftventilering och det där konstanta surrandet försvinner. När det väl surrar tänker man inte på det men så fort man stänger av så blir man medveten om tystnaden och det känns som om världen blir lite mer harmonisk. Så kan jag uppleva ett avtagande regn. Hur upplever ni det?



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0