Alkoholistjävel

Blickar från förbipasserande sköljer över Erik där han sitter. De är blandade med äckel och ömkan. Ibland är de också hånfulla. Det har blivit höst. Det märker Erik på bänkens temperatur. Under sommaren hade bänkarna varit skönt uppvärmda av den stekande solen och kontrasten mellan bänkens värme och de halvt nedkylda ölen hade varit tröstande. Nu är bänken inte varm längre. Den är hård och kall. Visserligen var den hård under sommaren också men då kändes tiden så mjuk att även bänken förlorade sin hårdhet och kändes bekväm. Erik är tvungen att byta ställning där han sitter eftersom han blivit stel i sin nuvarande ställning. Han tar en klunk ur sin Mariestads. Den känns inte lika tröstande som den gjorde för någon månad sen då sommaren fortfarande hade grepp om hösten. Men han vet att han kommer vänja sig vid den kommande kylan och glömma bort sommarvärmen och att ölen då igen kommer bli trösterik. 
Erik lirkar upp cigarettpaketet ur sin innerficka. Det är Camel gula. Samma sort han rökt de senaste 20 åren. Han för filtret till munnen i en invand mekanisk rörelse med vänster hand, lägger in paket i innerfickan på rocken, tar tändaren som ligger i samma ficka och tar ett djupt andetag innan han tänder ciggaretten som pyser när tobaken antänds. Ett stort rökmoln lägger sig ovanför hans huvud en millisekund. Det ser nästan ut som en gloria. 
Erik har ingen familj längre. De är alla döda. Visserligen lever en kvinna som en gång i tiden för många år sedan födde honom och på pappret är hans mor. Men i verkligheten är hon död. Erik funderar över vem som övergav vem först, modern som såg på när hans styvfar slog  honom dagligen - ibland så illa att Erik inte kunde se på dagar eftersom båda hans ögonlock låg uppsvullna som två biljardulor över ögonen - utan att inverka eller Erik som rymde hemifrån när han var 15. Han vet inte. Han orkar inte fundera mer utan öppnar en till öl. Ölen fräser härligt och lite skum sipprar upp och lägger sig i inbukningen på ölburken högst upp. Han suger in det samtidigt som han blundar och tar in aromen. Hösten kanske inte är en så kall årstid ändå. 
"Jävla alkoholist!"  väser en äldre man i kostym.
Erik hör inte. Han vaggas av ölens ljuva arom. I dessa få stunder - under de första klunkarna från en nyöppnad öl - känner han sig trygg. Sedan ersätts snabbt tryggheten av en abstrakt dov skam innifrån - en tyst obehagskänsla som Erik försöker dova genom att dricka mer och mer. Men just nu står allt still. Världsalltet flyter ihop och formar en enhetlig behaglig massa som Erik är en innesluten i - Inte utesluten som alltid annars!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0