Vardagens klocka

Här sitter jag inträngd i ett litet hörn i en av skollokalerna på Solna gymnaisum. De vita väggarna sträcker sig uppåt framför mig. Undra hur stämningen hade varit väggarna hade varit målade i alla möjliga färger. Hade det påverkat individens skapandeförmåga och ökat kreativiteten? Hade skolan blivit mer inspirerande och lustfylld? Frågorna ställs tyst i bakgrunden av mitt inre. Från väggen intill hör jag hur en kvinnoröst konstant pratar. Det är förmodligen vikarien i samhällskunskap. Rösten låter en aning gnällig. Den påminner mig om en mattelärare jag hade på Södra Latin som alltid trodde att vi var dummare än vad vi var och skulle vara övertydliga med oss och gulla på ett nästan obehagligt sätt. På den vita väggen bredvid mig sitter ett första hjälpen-kit uppsatt. Färgen är djupt mörkgrön. Servetter och plåster sitter fast i olikka behållare på kitet. Även en stor instruktionsbild sitter påklistrat på kitet. Där kan man läsa hur man ska gå tillväga om någon skadas på något sätt. Snart är det dags för mig att åka hem. Klockan är 14:48 och jag slutar om 12 minuter. Då ska jag åka till Lundbergs café och sitta och förlora mig i en kopp kaffe och en chokladbiskvi. Detta är på ett sätt ett fullkomligt meinngslöst inlägg i sin vardaglighet. Men precis så ser livet ut mestadels av tiden så varför inte utrycka det. Ingeting speciellt händer just nu. Vardagens klocka tickar på som vanligt så som den gjort under många, många år.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0