Sprickor i mörkret

Vid det här laget har löven på träden fallit. Snön har ännu inte lagt sig som ett tungt täcke över landskapen. Tiden har fastnat i ett mellanläge mellan höst och vinter. Sakta äter sig vintern in i hösten. Snart är temperaturen under noll och kvällmörkret faller över Stockholms gator redan vid tretiden. Snart kommer dvalen. Det är en tung tid för många. En plågsam tid. En ensam tid. Trots att man har hela familjen under samma tak så kan många känna att det bara är separerade själar som ensamt vandrar genom huset helt okapabla att möta varandra. Barriären mellan en själv och omvärlden stiger med flera hundratals meter och det känns som om man befinner sig i en känslomässig karantän. Under den här tiden gäller det att vara stark. Det gäller att lirka i sprickorna i ens barriär tills en springa uppstår. Och det gäller att lirka i varandras sprickor. I dessa springor som uppstår finns en otrolig möjlighet att komma en annan människa nära. En möjlighet som bara existerar under vintern då allting är dött och känns ensamt. Det blir en så otrolig kontrastverkan mot tidens mörker att nå in i en annan människa. Tillsammans känner man att man står över årstidens mörker och ensamhet. Att man är starkare. På något sätt har man besegrat meningslösheten som ligger i ensamhetens kulisser. Man har fått förmågan att se omvärldens inre färger när det yttre är mörkt och kallt. Det är det vackra. Där i ligger potentialen. Ta vara på den nu när vintern slår omkull oss. Se bortom de mörka ytorna och värm er i de vackra nyanser som flammar där innanför!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0