Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.
Ulf Rådberg
Om mig
Nitton år om en månad. Alltså arton. En sökande pojke på två meter. Jag har ett stort behov av att prata om saker och ting som inte rör sig på den banala ytan där människor oftast kretsar. Om jag inte får prata om livet och känslor blir jag inte stimulerad. Detta är väl en reaktion på att människor är dåliga på att prata om sina känslor. Jag har en "dröm" att en dag kunna kalla mig själv för författare. Bloggen här, får bli min träningsarena.