3000 millisekunder

Fredag. 17:32. E4:an, Nyköping. Vinter. Glashala vägar. 
Kvinnan framför ratten är på väg hem efter jobbet. Det har varit en lång dag och mörkret ute speglar hennes trötthet inombords. Hon svävar iväg i tankarna till sitt sovrum. Där ligger sängen nybäddad. Försiktigt i en graciös rörelse lägger hon sig ner långsamt i den mjuka bädden som omfamnar henne. Värmen sprider sig i hela kroppen. Tankarna vandrar vidare till familjen. Hon tänker att hennes man för tillfället står framför spisen och lagar till middagen. Tomatsoppa skulle det bli. Med krutonger och ostmackor vid sidan av. Tanken på mat får hela magen att utbrista i ett dovt buller. Hon längtar efter att få äta. Men barnen då, vad gör dom? Den minsta ligger förmodligen och soven i sin lilla säng. Endast 90 cm lång. Snart är de tvugna att köpa en ny säng. De växer så fort tänker hon. Deras andra barn sitter väl på sitt rum och tecknar eller hjälper pappa med att duka inför middagen. Hon ser framför sig hur han sträcker sig upp så att hon står på tå när hon tittar på när pappa öser ner olika kryddor i soppan. Hon ler. Hur kunde hon få en sån underbar famil....
...ettusenett...
...ettusentvå...
...etttusentre...
Ljudet av bildäck som bromsar skriker över vägen. Bildörrar öppnas och människor springer ut. Någon tar upp en telefon. Några chockade skrik hörs.
 
Rummet fylls av den varma doften av soppan och i bakgrunden av någon poplåt från P1. Det rasslar till i radion och musiken slutar. Istället hörs en monoton kvinnoröst. "Det har rapporterats om en bilolycka på E4:an mellan Nyköping och Trosa. En personbil och en lastbil inblande. Ambulans är på väg. Långa köer har bildats och de lär ligga kvar tills bärgningsbil och ambulans har lämnat platsen." Musiken kommer tillbaka. Det är i slutet av låten. Några sista akord tas innan det blir tillfälligt tyst för att sedan ersättas av det skräniga ljudet från någon meningslös reklamsång. 
Peter som åker på E4:an varje dag vet hur störande det är med trafikolyckor. Köerna blir evigt långa och det kan tar flera timmar innan man kommer hem. Han tar upp sin telefon och ringer sin fru för att kolla om hon han förbi olycka och köerna. "Tuuuuut...Therese...kan inte ta ditt samtal just nu. Vänligen försök lite senare." Fan, mumlar Peter för sig själv och spelar in ett röstmeddelande: "Hej älskling. Hörde om trafikolyckan på E4:an. Tänkte kolla om du hann förbi den eller om du har fastnat och när du kommer hem. Barnen..." Peters mobil vibrerar till. "...är jättehungriga så vi äter utan dig om du blir sen. Ring mig, puss!"
När han lagt på kollar han sms:et. Du har ett missat samtal från: Anonymt nummer. Vem fan kan det vara, tänker Peter lite halvstressad och irriterad. 
Två minuter senare ringer det igen, anonymt nummer. 
"Peter Johnsson"
"Hej, det är från polisen. Vi ringer för att det har skett en olycka på E4:an..."
Tiden stannar och Peters ansikte vitnar. Ut från vardagsrummet kommer Simon: "Pappa, när kommer mamma hem, jag är superdupertruperhungrig?" Peter svarar inte. Ur telefonen hörs fortfarande polisens röst. Universum faller isär.
...ettusenett...
...ettusentvå...
...ettusentre...
Det är allt det tar. Tre sekunder. 300 hundradelar. 3000 millisekunder. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0