Ett återkommande tema

I livet kommer man aldrig sluta känna sig svag och nedstämd. Det är en del av livets gång. När man blir äldre följer även de delarna med. Det är lätt att tro när man är ung att detta kommer att försvinna någon dag men så är det inte. Det kommer vara ett återkommande tema genom livet. Att känna sig svag och nedstämd. Även när man studerar på högskolan, när man arbetar, när man skaffar familj, När man går i pension, får barnbarn, hamnar på äldreboende. Emellanåt känner man sig svag och nedstämd. Det är en naturlig del i livet. Alla känner så, även jag. Jag kommer inte bli lycklig plötsligt en dag och vara det för alltid. Det är en del av livets gång att känna sig svag och utmattad. Det man lär sig med åldern är att vänja sig och hantera det bättre. Man accepterar sin svaghet och utmattning. Man blir vän med den. Man slutar göra motstånd. Den förvinner inte men kampen mot den försvinner. Det gör det lite behagligare att leva i längden.

<3

Hoppas alla har en underbar kväll. Ge er tillåtelse att älska och bli älskade. Ta hand om er!

Måste tänka framåt

Jag har fattat beslutet att bli nykterist och att sluta periodvis röka och på fester. Inte för att jag anser att jag i nuläget befinner mig i en situation där mitt liv och min vardag påverkas negativt av de beteendena utan för att jag i framtiden inte vill hamna i den sitsen. Jag anser att olika slags substanser - allt ifrån cigaretter till alkohol till tyngre droger - är så pass affektiva destruktivt. De påverkar i alldeles för stor utsträckning ens beteenden, känslor och tankar. Vill bara dela med mig av det och om någon vill diskutera detta med mig eller om någon själv funderar på samma sak så pratar jag gärna via facebook eller här på bloggen. Eller över en fika såklart!

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0