Min rapport om depression

 

OM DEPRESSION – EN LITTERATURSTUDIE

 

SAMHÄLLSPROGRAMMET

 

ULF RÅDBERG SP3A

 

Affektiva sjukdomar – depressioner

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

 

 

1         Inledning s 3-4

1.1   Syfte och frågeställningar s 3

1.2  Avgränsning s 3

1.3   Metod s 3-4

2         Resultat s 4-8

2.1  Frågeställning I s 4-5

2.2  Frågeställning II s 5

2.3  Frågeställning III s 5-8

2.4  Frågeställning IV s 6-8

3         Slutsatser s 8-10

4         Diskussion s 10-11

5         Källförteckning s 12

6         Bilagor s13-16

6.1  Bilaga I: Om tankefällor s 13-14

6.2  Bilaga II: Symptomkartan på depression s 15

6.3  Bilaga II: Om KBT:s värdegrund s16



 

 

 

 

 

 

 

 

1.     INLEDNING


”Kom igen ryck upp dig!”, ”Tänk positivt!”, ”Det är väl inte så farligt!”. Dessa är vanliga kommentarer en deprimerad får höra. Efter att själv ha varit deprimerad upplevde jag en oförståelse och nästan en indirekt icke-acceptans för sjukdomen. Som om den inte existerade. Samtidigt tar 1800 svenskar livet av sig varje år och anti-depressiva mediciner tillhör en av de mest utskrivna medicinerna i världen. Sjukskrivningar grosserar i vårt samhälle. Vi känner oss ensamma och tyngda.

Anledningen att jag valde att skriva den här rapporten var för att informera och visa att depression som sjukdom existerar och det är, många fall, ”farlig” och att det inte är så enkelt att ”rycka upp sig”.

 

1.1.                  Syfte och frågeställningar


Syftet med den här rapporten är att klargöra vad depression innebär genom mina frågeställningar nedan. Det är alltså ett informerande syfte. Syftet är att på ett enkelt och översiktligt sätt redovisa för depressionens karaktär och existens som sjukdom.
Mina frågeställningar rapporten bygger på är:


I. Hur uppfattas depression som fenomen av människor?
II. Är depression en sjukdom?
III. Hur påverkar det ens livsstil?
IV. Har depressionen olika uttrycksformer?

 

1.2.                  Avgränsning


När jag skrev rapporten avgränsade jag mig både i material och i disposition.

Först och främst valde jag fem böcker som alla är mest influerade av KBT-inriktningen inom psykologin. Jag gjorde inte några intervjuer eller enkäter utan utgick endast från den valda litteraturen. Jag avgränsade mig även sedan gällande behandlingsformerna för depression eftersom dessa är så många och för att skriva en rättvis rapport, krävs redovisning av alla dess olika former vilket skulle innebära ett omfång alldeles för stort för mina ambitioner och lärarens krav.

 

1.3.                  Metod och genomförande


Rapporten är en litteraturstudie. Jag använde mig av en kvalitativ metod för att genomföra rapporten.

När jag hämtade mitt studiematerial, gick jag till mitt skolbibliotek och sökte i databasen på depression. Vid psykologhyllan sållade jag igenom de böcker som fanns och valde endast de som beskrev depression i sin helhet och inte var en fördjupning inom något område.

När jag valt dessa böcker började inhämtandet av fakta. Jag valde en första bok som jag läste igenom grundligt för att få en tydlig bild av sjukdomen. Efter att gjort det kunde jag enklare ögna igenom de andra för att avgöra vad som var relevant och nytt för min rapport. Samtidigt som jag läste gjorde jag anteckningar och sidhänvisningar.

När jag skrev resultatdelen skrev jag först upp en disposition med huvud- och underrubriker. Sedan gick jag igenom mina anteckningar och letade upp de stycken i boken som kunde användas.

 

2.     Resultat

Klinisk depression och vardagsdepression – en begreppsförvirring –
Frågeställning I

Det finns ett problem i hur vi brukar ordet ”depression”. Detta ligger i förminskandet och normaliserandet av det tillstånd en depression faktisk är. Miki Agerberg skriver i sin bok ”Ut ur mörkret” (1998) följande:

 

I vardagsspråket betyder deprimerad att man är lite ledsen och nedstämd. Det kanske känns motigt på jobbet eller i äktenskapet, eller så är det vädret som är grått och trist.

(Agerberg, 1998, s 45)

 

 Även Thomas Silfving berör detta i sin bok ”Depression – om konsten att hålla sig uppe (2004):

 

Nedstämdhet … är inte alltid samma sak som depression. Att känna sig hängig och låg då och då är helt normalt, och behöver därför inte ses som varningstecken på depression.

(Silfving, 2004 s 13)

 

Det både Silfving och Agerberg pekar på är att nedstämdhet och depression ofta förväxlas med varandra. Faran med denna begreppsförväxling är att depression är svårare att identifiera då man inte längre förstår vad den innebär. Det kan dröja lång tid innan personen och hennes omgivning förstår att det är en depression det är frågan om. Då tar det också längre tid innan personen söker professionell hjälp vilket minskar chansen att bli frisk sin depression.(Agerberg, 1998, s45)

 

En sjukdom – brister på vissa signalsubstanser –
Frågeställning I och II

Depression är tillsammans med ångest, idag, den snabbaste ökande folksjukdomen – den drabbar 20 % av befolkningen. (Silfving, 2004, s11).  Sjukdomen kostar miljarder av kronor i form av sjukfrånvaro, minskad produktivitet, behandling och den arbetskraft som förloras vid självmord. Och enligt en uppskattning som Världsbanken gjort, begår minst 1,4 minjoner människor självmord varje år. (Agerberg, 1998, s92). En annan WHO-studie från 1995 visar också att 12,5 % av patienterna i primärvården lider av depression och att sjukdomen är större hinder än andra kroniska sjukdomar så som ryggproblem, diabetes eller ledbesvär.

Depression är alltså en omfattande och allvarlig sjukdom men ändå tenderar människor att ha svårt att betrakta depression som en sjukdom och det ligger en slags skamstämpel över tillståndet som inte ligger över andra sjukdomar. Thomas Silfving skriver:

 

En orsak till att depressionen är så svar att hantera är att den inte har de ”vanliga” symptomen som till exempel utslag eller feber. Ofta ger den inte några andra ”symptom” än att man blir ledsen, arg eller trött.

(Silfving, 2004, s39)

Även Agerberg berör detta:

 

Hur många gånger har inte människor med psykiska sjukdomar fått höra att deras problem inte är verkliga? Ett brutet ben kan alla se och acceptera, men en hjärna som tillfälligt brustit samman är en helt annan sak.”

(Agerberg, 1998 s180)

 

Det båda menar är att sjukdomar som inflammationer eller cancer har mer konkreta och mätbara symptom vilket ”legitimerar” deras existens som sjukdom medan psykiska sjukdomars symptom är abstraktare och inte går att mäta på samma sätt.

Men detta är inte helt sant. Depression går att mäta. Via hjärnröntgen kan man kartlägga hjärnans processer och jämföra deprimerade människors aktivitet med friska människors. Via PET-kameran har forskarna lyckats visa på konkreta och mätbara symptom. (Agerberg, 1998 s177).

Men vad händer i hjärnan vid en depression? Robert L. Leahy förklarar det i sin bok ”Besegra depressionen (2010, s 17) I hjärnan finns tre centrala signalsubstanser som påverkar måendet. Dessa är noradrenalin, serotonin och dopamin. Dessa signalsubstanser ligger lagrader i hjärnans neuroner. Hos vissa människor är metabolismen av dessa molekyler större än hos andra. Det gör att flödet av dessa signalsubstanser minskar och det är det man kan läsa av i olika röntgenkameror hos deprimerade personer. Agerberg beskriver också bilderna tagna av Pet-kameror på deprimerade personers hjärnor.

Bilderna visade att ämnesomsättningen under depressionen var nedsatt i flera olika delar av hjärnan; både i pannloberna och i delar av det limbiska systemet, en komplicerad struktur som ligger närmare hjärnans centrum och anses vara central för känslolivet.

(Agerberg, 1998, s177)

Ett tillstånd som påverkar hela livsstilen: tankar, känslor och beteenden – Frågeställning III

Anders Engquist liknar i sin bok ”Att växa som vuxen” (1980, s39) depressionen som en slags psykisk feber. Det är ett tillstånd personen befinner sig i som påverkar hela dess jag – känslor, tankar och beteenden. Man kan likna depressionen med ett slags mentalt filter som lägger sig över personens medvetande och förändrar dess sätt att vara. Detta filter eller tillstånd påverkar hela persons liv – alla viktiga områden.

 

Depression är ett plågsamt tillstånd som gör det omöjligt att arbeta effektivt och fungera tillfredställande i relationer. Därtill kommer att en djup depression skapar återverkningar på alla vitala livsområden.

(Silfving, 2004, s14)

 

Agerberg beskriver det depressiva tillståndet på följande sätt:

 

En deprimerad människa fastnar ofta i tankar på sin egen oförmåga. Hon känner sig värdelös, fyll av överdrivna eller helt obefogade skuldkänslor, och med förkänslor av en annalkande katastrof.

(Agerberg, 1998, s49)

 

Detta är vad som inom psykologikretsar kalla för ”den negativa triaden”. (Leahy, 2010, s39) Den byggs på, som Agerberg beskriver, en negativ självbild, en negativ syn på händelser och negativa förväntningar på framtiden.

Det depressiva tillståndet präglas också av det som inom medicinska termer kallas för anhedoni vilket innebär oförmågan att ha lust till saker. Saker berör inte längre och ingenting upplevs som stimulerande eller tilltalande. (Silfving, 2004, s31)

I Leahys bok kan man läsa om olika slags tankefällor. Dessa är destruktiva tankebanor som är ett återkommande mönster hos deprimerade. (Leahy, 2010, s39) I bilaga 1 finner ni en tabell över dessa tankerfällor.

 

Olika slags depressioner –
Frågeställning III och IV

 

Depression är inte en enda sjukdom utan en kombination av olika slags depressiva sjukdomar. Silfving talar om olika slags depressionsnivåer. (2004, s18).

Depression tillhör kategorin ”affektiva sjukdomar”. Det finns två sorter; de bipolära och de unipolära. De bipolära affektiva sjukdomarna innebär ”… förändringar i stämningsläge åt enbart ett håll eller mot en pol, nämligen nedstämdhet.” och de bipolära affektiva sjukdomarna ”… innebär episoder som slår mot två poler och är en sjukdom med perioder av både depression och mani.”. Detta skriver Gunilla Olsson i sin bok ”Depressioner i tonåren” (2005, s22).

Man talar även om endogena och reaktiva depressioner. De reaktiva depressionerna utlöses av en yttre händelse medan de endogena kommer inifrån. (Agerman, 1998, s53).

Detta är dock en förenklad bild. Silfving menar att de flesta depressioner grundar sig i en samverkan av yttre och inre orsaker. (2004, s11)

När man talar om affektiva sjukdomar och om depression så är följande sjukdomar mest förekommande:

 

Egentlig depression:
Den egentliga depressionen är den vanligaste formen av depression och är det man oftast refererar till då man talar om depression som sjukdom. Sjukdomen kan vara av olika grad och påverka individen i olika utsträckning.

Silfving beskriver hur sjukdomen påverkar självbilden, stämningsläget, kroppen, det sociala livet och sömnen. Självbilden karakteriseras av värdelöshetskänslor och skuldkänslor grundade i ens kraftlöshet och oförmåga att leva upp till andras krav. Stämningsläget är sorgset och nedstämt – personen känner djup meningslöshet. Det är vanligt att den sjuka hamnar i ett passivt tillstånd och tidigare fysisk och psykisk aktivitet avbryts. Personen känner samtidigt djup orkeslöshet. Och kroppen kan öka eller minska i vikt. Den sjuke tenderar att undvika umgänge och tidigare intressen förefaller för personen icke-stimulerande. Personen sover även sämre. Han kan exempelvis ha svårt att somna, vakna för tidigt eller vakna flera gånger undernatten. Dessa sömnstörningar är mycket vanliga. (Silfving, 2004, s30-32)

Villkoren för hur egentlig depression diagnostiseras är ganska bestämda. Den drabbade ska ha minst fem av de typiska symptomen (läs bilaga 2) under en period av minst två veckor. Detta ska vara i så hög grad att personens förmåga att fungera i vardagen slås ut. Symptomen får inte vara sekundära – alltså orsakas av droger, läkemedel eller fysiska sjukdomar. (Agerberg, 1998, s52)

 

Dystymi:
Dystymin är lik den egentliga depressionen men skiljer sig på vissa sätt. Agerberg redovisar detta:

 

Dystymi kännetecknas av ungefär samma symptom som egentlig depression, men i mildare grad och med färre symptom åt gången. I gengäld börjar dystymi ofta tidigare i livet och har ett mer långvarigt och kroniskt förlopp. För att diagnosen dystymi ska ställas, krävs att symptomen funnits under minst två år.

(Agerberg, 1998, s68)


Årstidsbunden depression:
Depressionen är vad den låter som – en depression kopplad till årstiderna. På vinter då ljusbristen är stor känner många sig hängiga. För vissa kan till och med en depression utbryta.

Det är en reaktiv depressionssort som triggas igång av yttre omständigheter. (Silfving, 2004, s26)

 

Manodepressivitet:
Manodepressivitet även kallad för bipolaritet är som man hör på namnet en affektiv bipolär sjukdom. I sjukdomstillståndet pendlar man alltså mot två olika affektiva poler – en depressiv och en manisk.

Agerberg beskriver skillnaderna mellan dessa två tillstånd:


En manisk period är på många sätt motsatsen till en depression. Medan depressionen bromsar upp både tankar och rörelser, så rusar dessa under en mani iväg på överväxel. Och medan den deprimerade nedvärderar sig själv, så kan den maniske tro att han ska skriva århundradets roman på en vecka eller frälsa hela världen.

 (Agerberg, 1998, s66)

 

Hypomani:
Det hypomana tillståndet är likt det manodepressiva i sin bipolära natur – båda sjukdomar har depressiva och maniska poler. Men till skillnad från det manodepressiva tillståndet så skiftar personen med sjukdomen, snabbt mellan nedstämdhet och upprymdhet. Mellan nedstämdheten och upprymdheten är ofta perioder av ett normaltillstånd vilket inte syns i samma utsträckning som hos de manodepressiva. (Agerberg, 1998, s35,36)

Man talar även ibland om något som kallas för sekundär depression. Detta är benämningen på den depressionsform som är en följd av sjukdom eller psykiska störningar. Virusinfektioner och hormonrubbningar kan exempelvis leda till sekundär depression. Överdriven alkoholkonsumtion eller annat drogmissbruk kan också leda till det. Också människor med Borderline och Schizofreni kan drabbas av sekundär depression. (Silfving, 2004, s36)

Kognitiv beteende terapi (KBT) är en av de vanligaste behandlingsmetoderna mot depression. Bilaga III beskriver dess värdegrund.

Sorg: Nära besläktad depressionen –

Frågeställning IV

Thomas Silfving lyfter sorgens karaktär i förhållande till depressionens. Han klargör för begreppens släktskap: Symptom som utmattning, passivitet, meningslöshet finns både i depressionens och sorgens natur. Däremot beskriver han det depressiva tillståndet som ”en sjuklig vanmakt” medan sorgen är ”sund och nödvändig” i människans liv. Han förklarar att sorg uppkommer som en naturlig reaktion på ”förlust eller brustna förväntningar”. (2004, s93,94)

Agerberg lyfter även sorgen i sin bok. Han säger att sorgen kan övergå i en depression:

 

En närmare släkting till depressionen är sorgen. De första månaderna efter en anhörigs död kan det mycket väl röra sig om en normal sorgereaktion, även om man har flera av de typiska depressionssymptomen. Åtminstone om inte symptomen är mycket starka, eller biter sig fast och inte minskar. Då kan sorgen istället ha övergått i depression.

(Agerberg, 1998, s52)

 

 

3.     Slutsatser

 

Här är de slutsatser jag kom fram till i resultatdelen:

 

Hur uppfattas depression som fenomen av människor?

I min rapport kom jag fram till två saker:
-I vardagliga sammanhang existerar en begreppsförvirring gällande depression. I stor utsträckning tolkas depression som nedstämdhet vilket det inte är. Denna förvirring kan försvåra identifierandet av sjukdomen och hämma nödvändig behandling.

-Depression möts av många på en indirekt icke-accepterande sätt. Eftersom symptomen är så abstrakta och påminner om vardagliga sensationer, möts personer med sjukdomen ofta på ett nonchalant sätt.

 

Är depression en sjukdom?

I min rapport kartlägger jag bevis för att depression är en sjukdom.

Depression är klassad som en diagnos och det finns symptommodeller vilka man utgår ifrån när man diagnostiserar.

Det går även att mäta depression i konkreta mått och ”se” sjukdomen. Detta görs genom att använda olika röntgenkameror. På dem ser man hur aktiviteten i deprimerades hjärnor skiljer sig från friskas. De drabbade har en ökad metabolism av signalämnena: noradrenalin, serotonin och dopamin vilka är centrala när man talar om sinnesstämningar och psykisk hälsa och ohälsa.


Hur påverkar depressionen ens livsstil?

Depressionen kan liknas vid ett mentalt filter som lägger sig över medvetandet. Det påverkar hela ens personlighet – tankar, känslor och beteenden.

Alla vitala livsområden drabbas: Personen får sömnstörningar, minskad aptit, försämrad beslutsförmåga, minskad motivation bland annat.

Den deprimerade fastnar i något som kallas för ”den negativa triaden” vilket innebär en negativ självbild, negativ upplevelse av händelser och negativa förväntningar på framtiden.

Anhedoni drabbar även den deprimerade vanligtvis. Det innebär att den sjuke förlorar förmågan att känna intresse och stimulans för saker.

Användet av tankefällor – negativa återkommande tankemönster – präglar också den deprimerades tillstånd.


Har depressionen olika uttrycksformer?

Depressionssjukdomar kallas för affektiva sjukdomar. Man talar om bipolära och unipolära affektiva sjukdomar – alltså sjukdomar som strävar mot enbart ett depressivt tillstånd och sjukdomar som pendlar mellan mani och depression.

De bipolära sjukdomarna är manodepressivitet och hypomani. Under hypomanin är svängningarna mer frekventa än vid manodepressivitet och emellanåt är tillståndet ”normalt”.

De unipolära sjukdomarna är egentlig depression, dystymi och årstidsbunden depression. Den egentliga depression är den vanligaste som de flesta refererar till då man talar om depression. Några av de vanligaste symptomen är: förvrängd självbild, sömnsvårigheter, passivitet, social isolation, nedstämt och anhedoniskt stämningsläge.

Dystymi har liknande symptombild som egentlig depression men alla symptom sammanfaller inte samtidigt och de upplevs i mildare grad. Däremot varar depression under ett längre tidsspann på flera år.

Den årstidsbundna depressionen är en reaktion på årstidernas förändringar och har med signalämnet melatonin att göra. På vintern orsaker bristen på solljus, förändringar i det hormonella systemet som kan leda till depression.

Man skiljer även på endogena och reaktiva depressioner. De reaktiva uppstår som en reaktion på yttre omständigheter medan de endogena kommer inifrån. Egentlig depression brukar ofta vara endogen medan årstidsbunden depression är reaktiv.

Sekundära depressioner kallas de depressioner som är ett resultat av medicin, drogmissbruk eller andra psykiska sjukdomar.

Sorg kan likna en depression men är inte det. Men den kan övergå till depression över tid om symptomen håller i sig och inte minskar/försvinner.

 

4.     Diskussion

 

Romantiserandet av depression:

I samhället råder en kollektiv tystnad gällande depression. Vi pratar inte om det. Och när vi väl pratar om det förstår vi inte vad det är vi pratar om. Vi etiketterar nedstämdhet och trötthet med depressionsstämpel. Man kan säga att vi indirekt romantiserar depression.

När vi talar om depression som nedstämdhet skapar vi oss en falsk bild av den. Den verkliga depressionen är i sin natur råare än vad den vardagliga depressionen, alltså nedstämdheten, är.

En effekt som kan uppstå är att de som drabbas av riktig depression tror att deras depression inte är depression utan något mörkare, ondare – nästan fulare – tillstånd. När människor talar om nedstämdhet som depression, kan de som faktiskt är deprimerade söka sig inåt och undvika människor och berätta om hur de mår. De kan uppleva skam. Hade man i istället skilt på nedstämdhet och depression i den kollektiva förståelsen, hade det varit lättare att ge sina symptom en identitet.

 

Om depression varit som diabetes:

Jag undrar hur bilden av depression hade förändrats om man på samma sätt som man har en termometer som mäter temperatur vid feber, hade en slags substansmätare i varje hem som mäter mängden signalsubstanserna noradrenalin, serotonin och dopamin, i hjärnan – lite som man mäter mängden blodsocker i kroppen. Och om det, på samma sätt fanns en spruta eller tablett, som en Alvedon eller insulinspruta, med tillskott med dessa substanser.

Hade känslan av abstrakthet fortfarande funnits kvar eller hade depression känts som något konkret och mätbart? Och hade det lett till att sjukdomen i högre utsträckning betraktats just som det – en sjukdom? Och då kan man undra om detta hade lett till en bredare acceptans och öppenhet jämtemot depression vilket i sin tur hade lett till snabbare behandling av depression och en minskning av dess omfång…

 

Fördelar och risker med diagnostisering:

När man talar om diagnostisering av depressioner kan man fundera över huruvida det är konstruktivt eller destruktivt.

Jag tror att det är både och.

Identifiering och legitimering är centrala begrepp.

En person om får en diagnos får i viss grad en slags ny identitet. Det kan kännas om en lättnad. All energi som tidigare gått åt att försöka förstå och lösa problemen kan nu frigöras tack vare diagnosen. Det gäller även anhöriga till den diagnostiserade.

Detta är den konstruktiva sidan av diagnostisering – ny förståelse och ökad möjlighet till hjälp.

Den negativa delen handlar också om identifiering kombinerat med legitimering. En risk som finns är att den diagnostiserade identifierar sig med sin diagnos i en överdriven utsträckning. Man använder diagnosen som förklaringsmodell till områden som kanske egentligen inte är påverkade av sjukdomen. Detta kan leda till att man utvecklar djupare symptom och att man använder diagnosen för att legitimera undvikandet av obehag och ansvar. Detta kan i sin tur bli en självuppfyllande profetia och en ond spiral kan uppkomma där den diagnostiserade progressivt blir sin diagnos mer och mer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5.     Källförteckning

Litteratur:

Agerberg, Miki (1998) Ut ur mörkret – en bok om depressioner
Engquist, Anders (1980) Att växa som vuxen – nya perspektiv på dig själv och andra
Leahy, Robert L. (2010) Besegra depressionen – innan den besegrar dig
Olsson, Gunilla (2005) Depressioner i tonåren – ung, trött och ledsen
Silfving, Thomas (2004) Depression – om konsten att hålla sig uppe

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6.     Bilagor


Bilaga I:


TABELL ÖVER OLIKA TANKEFÄLLOR:

Tabell 2.1 - Tankefällor

Tankeläsning. Du tror att du vet vad andra tänker utan att du har tillräckliga belägg. Han tycker att jag är misslyckad.

Negativa förutsägelser. Du ser negativt på framtiden: allt kommer att bli värre eller något hemskt kommer att hända. Jag kommer att köra på tentan. Jag kommer inte att få jobbet.

Katastroftänkande. Du tror att det som kommer att hända kommer att bli så fruktansvärt att du inte kommer att stå ut med det. Det skulle vara outhärdligt att misslyckas.

Etikettering. Du tillskriver dig själv och andra negativa drag i oprecisa ordalag. Jag är inte önskvärd. Han är en jäkla typ.

Förminskning av det positiva. Du påstår att de bra saker som du eller andra gör inte betyder något. Det är vad hon som hustru förväntas göra, så det är inget särskilt med att hon pysslar om mig. Det var lättköpta framgångar, så de räknas inte.

Förstoring av det positiva. Du fokuserar näta bara på det negativa och märker sällan det positiva. Titta bara på hur många personer som inte gillar mig.

Övergeneralisering. Du generaliserar utifrån en enstaka upplevelse och ser ett allomfattande negativt mönster som kännetecknar ditt liv. Det här händer alltid mig. Det verkar som om jag misslyckas med det mesta.

Allt eller intet-tänkande. Du betraktar händelser och människor ur ett allt eller intet-perspektiv. Du är antingen en ”vinnare” eller en ”förlorare”, ingenting mitt emellan. Jag blir avvisad av alla. Det var fullständigt bortkastad tid.

Borde-tänkande. Du ser allt i termer av hur det borde vara istället för att koncentrera dig på hur det är. Jag borde klara det här. Om jag inte gör det är det ett totalt fiasko.

Personalisering. Du lägger en oproportionellt stor del av skulden på dig själv när något negativt inträffar och ser inte att vissa saker också beror på andra. Äktenskapet sprack eftersom jag inte räckte till.

Skuldbeläggning av andra. Du tycker att den andra personen orsakar dina negativa känslor och du vägrar att ta något ansvar för att förändra situationen. Att jag mår så dåligt nu är hennes fel. Det är mina föräldrar som har orsakat alla mina problem.

Orättvisa jämförelser. Du bedömer händelser med orealistisk måttstock. Du jämför dig till exempel med människor som klarar sig bättre än du gör. Ironiskt nog jämför du dig sällan med människor som klarar sig sämre. Hon är mer framgångsrik än jag.

Ångerbenägenhet. Du hänger upp dig på tanken att du hade kunnat göra bättre ifrån dig en gång i tiden, snarare än att fokusera på vad du kan göra bättre nu. Jag borde inte ha sagt det där. Jag kunde ha haft ett bättre jobb om jag ansträngt mig mer.

Tänk om-frågor. Du ställer hela tiden tänk om-frågor till dig själv, men är aldrig nöjd med svaren. Tänk om jag får ångest? Tänk om jag inte får luft?

Känslotänkande. Du låter dina känslor styra tolkningen av verkligheten. Mitt äktenskap fungerar inte, det känner jag.

Fasthållande vid negativa tankar. Du tillbakavisar alla argument eller bevis som skulle kunna motsäga dina negativa tankar. Om du till exempel tänker: Ingen kan tycka om mig, menar du att alla bevis på att människor som tycker om dig är irrelevanta. Din tanke kan således inte motbevisas, så du håller fast vid den. Det är inte det som är frågan. Det finns andra faktorer.

Godtyckliga omdömen. Du bedömer dig själv, andra människor och händelser i värderingstermer som bra eller dålig, överlägsen eller underlägsen, istället för att helt enkelt beskriva, acceptera eller förstå. Du mäter hela tiden saker och händelser med godtyckliga mått och finner att du inte duger. Det gick dåligt för mig i skolan. Om jag börjar spela tennis kommer jag aldrig att bli bra. Titta bara hur framgångsrik hon är. Det är inte jag.

 

(Leahy, 2010, s40,41)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga II:

SYMPTOM PÅ DEPRESSION:

·        Känslor av nedstämdhet

·        Minskat intresse för det mesta – anhedoni

·        Känslor av värdelöshet eller skuld

·        Minskad tanke- eller koncentrationsförmåga så gott som dagligen

·        Svaghetskänsla eller brist på ork så gott som dagligen

·        Sömnstörning (för lite eller för mycket sömn) nästan varje natt

·        Betydande viktnedgång (utan avsiktlig bantning) eller viktuppgång. Minskad eller ökad aptit

·        Psykomotorisk agitation eller hämning (observerbar för omgivningen)

·        Återkommande tankar på döden, eller på självmord

(Leahy, 2010, s14)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga III:

VAD ÄR KOGNITIV BETEENDETERAPI?

(Citat ur Depression – om konsten att hålla sig uppe, Thomas Silfving, 2004)

Den generella inställningen i kognitiv beteendeterapi är att man inte i detalj behöver veta orsaken till ett problem för att kunna lösa det. Men det är alltid viktigt att veta hur patienten har det idag, vad han tänker och känner och hur han handlar. Vilken syn har han har på sig själv, världen, det förgångna, nutiden och framtiden? Vad tänker han om problemet och vilken attityd till problemet har han?

Det är alltså viktigt att veta var patienten står idag. Vi måste också veta lite om vad som är problematiskt för patienten. Handlar det om ångestproblem, en depression, törs patienten inte gå ut bland människor, blir han lätt arg eller har han låg självkänsla?

Det här är ett klarläggande av vad man önskar diskutera och eventuellt få hjälp med. Det är också viktigt att veta vart patienten vill komma, det vill säga vilken målsättning man ska ha med samtalen. Att få klarhet i patientens önskningar kan ta tid och det är viktigt att denna del av arbetet görs noggrant och konkret så att man senare kan kontrollera om målen faktiskt har uppnåtts.

När man har en aktuell beskrivning av dagens situation och är överens om en gemensam målsättning för behandlingen, kan arbetet med att röra sig från dagens utgångspunkt mot målet börja.

(Silfving, 2004, s82,83)

 



thomas silfving
2016-04-05 @ 15:29:26

hej
vad bra att du kunnat ta del av del av mina tankegångar i min lilla bok. om du känner några som fortfarande önskar ex av boken så har jag några ex kvar till självkostnadspris. vet inte om den finns kvar i tryck? med vänlig hälsning thomas




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0