Min absolut största jävla rädsla!

Jag ligger inte efter. Det känns verkligen som om jag ligger efter med mig själv och mitt liv men det gör jag inte. Det känns som om jag inte hinner med att göra allt det jag måste göra och vara allt det jag måste vara.  Framförallt det sistnämnda är energislukande. Jag känner att jag inte hinner vara den jag vill vara. Tiden räcker inte till. Jag räcker inte till.

När jag har feberdrömmar, har jag alltid panik. Jag känner att jag håller på att tappa allt. Jag hinner inte med. Desperat försöker jag hålla huvudet över ytan men allt går för fort. Jag kan inte följa med i tempot. Men jag vill. Jag måste. Annars går jag under.

Dessa drömmar kanske speglar en av mina djupaste rädslor – att inte hinna med och att inte få vara tillräckligt. Att inte kunna förverkliga sig själv tillräckligt. Jag vill verkligen utvecklas till hundra procent. Jag vill inte missa något. Men det känns som om det inte går. Som om förändringsprocesserna i livet är för snabba. Jag blir en eka som styrs fram och tillbaka av tidens vågor. Jag försöker desperat styra själv i en riktning – i vilken riktning som helst, bara jag hamnar där – men det är förgäves. Vågorna tar tag i mig och slungar mig fram och tillbaka. Jag är maktlös.

Det är denna maktlöshet som jag är livrädd för. Det skrämmer mig som ingenting annat kan skrämma mig. Den reducerar hela mig till endast en orörlig köttklump totalt oförmögen själv att kontrollera sina rörelser. Det är som att sitta i en tidens tvångströja. Jag ser på och skriker och försöker ta mig loss men det hjälper inte. Jag kan inte göra någonting. Tills slut sitter jag darrandes och gråter, vaggandes fram och tillbaka, uppgiven och livrädd på samma gång.

Jag vill inte känna mig maktlös. Det är verkligen den värsta känslan av alla. Fy fan vad jag finner den obehaglig. Jag vill till varje pris inte känna så. Det är en fullkomligt vidrig känsla. Den förmörkar hela min livssyn. Det förmörkar hela mitt jag.

Maktlösheten är det värsta av monster som finns. Det är en riktig pestsjukdom. Den dödar tusentals, miljontals, ännu mer till och med. Maktlösheten är fullkomligt ond och mörk i sin natur. Den ha inget gott att tillbringa. Det enda den gör är att bryta ner. Den kan bryta ner en till minsta beståndsdel.

När man känner djup maktlöshet är det som om man är besatt. Ett virus har trängt in i hjärnan och förgiftat hela tänket. Man blir brutalt förgiftad. Skadan är enorm.

Från och med nu vägrar jag det. Jag tänker inte tillåta viruset att ta över min kropp. Det är ett jävla mördar-virus. Jag tänker inte tillåta det bli min död. Jävla parasitjävel.

Andas.

Jag är inte maktlös. Jag har kontroll.

Jag har kontrollen i en okontrollerad tillvaro – makten i ett maktlöst universum!

Jag andas och släpper inte kontrollen. Aldrig tänker jag släppa den. Jag låter tillvaron vara fullkomligt kaosartat men inuti mig är allting lugnt och behärskat. Utanför min kropp existerar absolut maktlöshet men i mig, är det jag som har makten!

Det yttre bryts ner och splittras men det inre håller sig orört och orubbligt.

Jag har kontrollen över mitt liv – över mig själv – och det tänker jag aldrig släppa taget om!

 

 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0