jag blir galen!

Det känns tungt inombords. Jag är ledsen. Daniel skriker och hugger gaffeln i bordet för att jag vill ha samma mat som han. Han tycker väl att jag är elak för att han inte kan äta chilikyckling både till middag och till lunch på morgondagen utan endast får välja en av möjligheterna. Gud, jag orkar inte, tänker jag. Jag har precis varit hos min psykolog och nu händer detta. Suck. Jag tar ris och sweet chili till. Kycklingen låter jag stå orörd ända tills Daniel fyller sin matlåda med den. Han säger att han lämnar kvar lite åt mig. jag tackar och han säger varsågod. Det låter nästan på hans röst att han gjort en heroisk insats och att han förtjänar att hyllas för att han lät lämna ett par kycklingbitar kvar till mig. Sedan påpekar Bengt att det är Daniels dag att hjälpa till i köket men eftersom Annette sa ifrån och tog mitt parti då Daniel gnällde över att jag också hade rätt att smaka av kycklingen, kunde Daniel inte hjälpa till i köket eftersom Annette var där och han var arg på henne. Jag som inte orkar säga till Daniel får därför vara den som fixar i köket. Dessutom är det tisdag imorgon och då är det min dag så då lär jag återigen få rycka in. På onsdag är det matteprov som jag behöver plugga till men till det argumentet skulle Daniel inte lyssna till utan bara säga att han ha hjälpt till så mycket föregående vecka (skitsnack) och att det vore ren idioti att han skulle hjälpa till på min dag. Om jag sedan skulle säga att jag fixade i köket föregående dag, alltså idag, på hans dag, skulle han bara säga att jag inte behövde göra det. Han skulle inte säga tack eller något liknande uttryck utan endast säga att jag fick skylla mig själv att jag var så dum att jag frivilligt hjälpte till. Kan man bli mer bortskämd?
Döden
2013-03-26 @ 20:20:56

Vem är Daniel, Annette, Bengt?

Att vara självisk räcker inte långt. Vinnaren är du, och förloraren är Daniel. Var glad över att hjälpa till. Om Daniel inte uppskattar din hjälp är det hans problem.

Svar: vad glad jag blir över så positiva kommentarer, tack! Du har helt rätt!
suck...Jag flyttade hemifrån mamma för ett år sedan till ett familjehem...Daniel är barnet i familjen, Annette och Bengt är hans föräldrar.
vardagskronikoren.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0