jag badar i självförakt

Jag kom nyligen hem ifrån badhuset. På vägen hem satt jag mig på en sten för att betrakta naturen samt skriva några rader i min oanvända anteckningsbok. Först kämpade jag men allt jag skrev kändes krystat. Tillslut var det enda jag kunde skriva om var hur okreativ, tråkig och dålig jag var. Detta åtekommande självförakt. Vart uppstår det och vilken funktion fyller det i mitt liv? Jag står inte ut med det. Hela tiden kritisera sig själv - vilket jävla slit. 

"jag är dålig", "jag hatar mig själv" tänker jag men menar jag verkligen det jag tänker eller är detta hat en slags projektion från någon annan känsla som inte alls grundar sig i ren självförakt? Kanske är det tröstlöshet som orsaker kritisismen - brist på trygghet i andras närhet som får en att uttrycka hat mot sig själv i hopp om att någon dyker upp och säger att det inte stämmer utan att man är en älskvärd person, alltså en slags självömkan också? 

tröstlösheten leder till ensamhet som leder till självömkan som i sin tur leder till självförakt. 

Om självförakt är en maskerad version av tröstlöshet, hur "äkta" är då självföraktets innehåll? Kanske bör man läsa mellan raderna i sitt självhat och inte ordagrannt tro på det självföraktet säger. Ändå är det enda jag läser i min anteckningsbok, "jag äcklar mig själv. Fan vad trist jag är". Är det inte typiskt?
grace
2013-03-27 @ 17:38:29

Djupt men smart sagt faktiskt, kan förstå vad du menar !! Hoppas du mår bra och allt är okej :)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0