döende

Jag är döende. En dag kommer jag sluta finnas till. Min kropp kommer förmultna och sedan förvinna helt. Min tankeverksamhet, mina känslor, ja, hela min person, kommer att upphöra. Jag kommer att dö. Mitt liv är inte evigt. På samma sätt är det med de som står mig nära. Även de är döende. Även deras kroppar kommer förmultna och även deras tankar och känslor kommer att upphöra. Vår tid är räknad. En dag lever vi inte längre. Om 200 år är allt nuvarande mänskligt liv dött och ersatt av nytt liv. På samma sätt har det varit med de miljardtals människor som dött innan oss. Människor med kropp och själ som har älskat och blivit älskade. Människor lika mänskliga som oss, som mig. Alla dessa människor föddes och alla dessa människor dog.
 
Även jag har blivit född och även jag kommer dö en dag. Det är bara en fråga om tid. Som tur är så har tiden inte ännu tagit slut vilket den har gjort och gör för många andra och kan göra för mig närsomhelst. Men inte i DETTA ögonblick. NU lever jag. Om morgondagen har jag ingen aning. Antingen lever jag eller så lever jag inte. Det får vi se DÅ. Jag har ingen aning när tiden tar slut. Kanske när jag är åttio, kanske om ett år, kanske imorgon, kanske innan denna mening är avslutad. Nähä… Än så länge lever jag. Vad skönt!
Döden
2013-03-25 @ 07:05:31

Du får det att låta som något negativt med att dö.

Svar: Jag tror jag är rädd för att dö, eller snarare att sluta leva men det är är väl samma sak antar jag. Det jag menar är att det finns inget i döden jag kommer att få uppleva som skrämmer mig utan det "faktum" att jag efter livet inte längre KAN uppleva något för att mitt medvetande är dött.
Vad kommer hända med MIG och DIG - inte med den fysiska kroppen vi ser varje morgon framför spegeln utan med vårt medvetande, själ kalla det vad du vill. det som känns/är du.

Ovissheten om det är skrämmande. Tanken på att vi bara kommer försvinna och aldrig mer komma tillbaka är skrämmande. Tanken på att jag är döende och att jag levt 17 år av kanske 80 år, 40 år, 20 år eller 17 år är skrämmande. VAD HÄNDER SEN? inget? Mitt liv känns så tidslöst, så oändligt och därför är tanken på att det inte skulle vara gränslöst, obehaglig.
vardagskronikoren.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0