äckligt...

Fyfan vad jag konstig jag känner mig. Jag har skapat en blogg. Ett äckel sköljer över mig. Bekräftelse. Det är vad det handlar om. Känner man sig ensam och tom skapar man en blogg i hopp om att få synas en gnutta så att ens ensamhet tystas ner en aning. Kan det vara därför jag befläckar internet med denna blogg? Eller kanske för att hitta mig själv i de spontana uttryck som skapas här som annars inte dykt upp, en slags önskan om att öka sin självmedvetenhet? Kanske en blandning? 
 
Oavsett vilken orsaken är, existerar nu i alla fall denna härliga blogg. Jag har dock en känsla att den lär försvinna ganska fort i och med att rädslan för fördömande kommentarer sakta kväver mig.
Döden
2013-03-25 @ 15:07:27

Det är inget fel med att söka bekräftelse. Det gör alla, på ett eller annat ställe.

Svar:
vardagskronikoren.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0