En förebild

Till Mathias

Det här är alltså tänkt att bli ett slags tackbrev till dig – ett brev där jag gör dig medveten om hur mycket du betyder för mig. Vi har känt varandra nu i över tio år, TIO ÅR! Är inte det helt otroligt? Det är tio år av båda våra liv, en åttondel, 12,5% om vi har tur. Under 10 år förändras en människa en hel del, speciellt ett barn som jag. jag var sju år första gången du träffade mig och du var 32 år. När jag tänker tillbaka på vem jag var då, känns det som ett helt liv sedan – som om det var en annan person jag tänkte på nästan. Även du kan jag tänka mig har växt en del under dessa år. Jag vet inte vart den här texten är på väg egentligen så jag går rakt på sak: jag gillar dig, till och med älskar! Dessa ord låter så främmande att ta i mun och jag vet inte om jag någonsin har gjort det och inte heller hur många gånger till jag kommer att göra det men det jag vet är att jag faktiskt gör det, älskar dig alltså. Du är en förebild för mig, en klippa mot vilken jag kan luta mig mot, en idol, helt enkelt en viktig person för mig. Jag önskar verkligen att denna slags direkta sentimentalitet för mig vore ett naturligt utryck men det är den tyvärr inte vilket gör det svårt att visa hur jag känner. Förmodligen förstår du säkert ändå att jag värderar dig högt med tanke på den entusiasm jag visat i din närhet under åren. Jag hoppas att du också kan ta åt dig av det jag känner inför dig. Det är så lätt att förminska sig själv. Men jag kommer alltid se upp till dig så oavsett hur mycket du förminskar dig själv (om du gör det vill säga) så kommer jag envist fortsätta älska dig och vara ett levande bevis på att du betyder något. Det här brevet blev inte så långt med tanke på alla inre känslospärrar jag har men det viktigaste är att jag har uttryck essensen av mina känslor för dig nämligen att du är en underbar människa som jag älskar – åh, varför gör det så ont att skriva detta. Nu vet du det i alla fall. Om jag skickar det här brevet till dig hoppas jag att du bemöter mig varsamt med tanke på hur obehagligt jag finner denna känslomässiga öppenhet. Det gör ont att veta att jag förmodligen inte kommer att skicka det här brevet till dig med tanke på hur jobbigt det känns. Men oavsett jag skickar det eller ej så vill jag tacka dig. Så tack Mathias för att du har blivit född, för den du har blivit och det du har gjort. Din existens är ett av mina främsta argument mot nihilismen.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0