titellös (så kreativ är jag)

Klockan 22:18. Jag sitter framför datorn och tänker. Detta konstanta tänkande. Jag slutar aldrig. Jo, förresten, när jag är febrig och jävlig och varje tanke bidrar till en huggande smärta, då är jag tanklös och åh, vilken frihet jag känner då. Annars känner jag mig bara fastklistrad i det klibbiga tankarna utgör. Fyfan vad äckligt.

Jag känner mig stum, fast skriftligt. Mitt medvetande är grått och tomt. Jag har inget att komma med. Ingen storslagen filosofisk tanke att bidra med. Det jag skriver känns bajsnödigt. Vem vill läsa det jag har att skriva? Usch, stackars människor som tvingas kämpa sig igenom denna krystade text. Fast jag äcklar mig själv genom att skriva allt det här så fortsätter jag ändå. Varför? Njuter jag av det äckliga, självföraktet? Eller har jag ett vagt hopp om att faktiskt någon gång kunna skriva naturligt och vackert och beröra? Jag tänker avsluta här utan att vidare analysera mig själv. Fortsätter jag kommer tankarna att tappa besinningen och jag kommer i slutändan lämnas nedslagen, utmattad, förvirrad och rädd.

Natti natti ni stackars människor som hamnat här, på denna nätets blindtarm.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0