självhat

Jag känner mig äcklig. Förbrukad. Som en gammal använd kondom. Samma slags äckel känner jag inför mig själv. Hela mitt väsen är vidrigt, falskt, tråkigt och meningslöst. Att leva är jobbigt när man känner ett sådant äckel inför sig själv. Jag vill bli ren. Tvätta av mig all skit och börja om på nytt. Bli en ny människa, en älskvärd och god människa. Men fläckarna går inte bort. De är permanenta. Jag kommer alltid att förbli oren och äcklig. Jag önskar att det fanns en tvål som tog bort dessa djupt inpräntade fläckar eller att jag ömsade skinn och att fläckarna som satt i huden förvann med i och med att ny ren hud erasatte den gamle, illaluktande. Men så är det inte. Så känns det i alla fall inte. Men jag hoppas på att känslan är irrationell, en illusion, och att jag kan bli ren, god, vacker. 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ingafilter.blogg.se

Jag är så jävla trött på att människor målar upp sig själva i färgglada nyanser utåt medan dom inåt sett är färgblinda. Vi lever i en drömvärld. Vi tror att alla andra omkring oss är så lyckliga och lever så speciella och häftiga liv. Det stämmer inte. Vi döljer vardagen. Vi lägger filter på filter över vardagstristessen tills den ser spännande ut. Det är fullkomligt sjukt. På den här bloggen vill jag visa mina vanliga vardag. Det är en liten protest på dagens ytliga hybris. Förhoppningsvis kan människor känna sig lugna av att läsa min blogg eftersom de inte behöver känna sig ensamma med att ha en färgstum vardag och inte heller har några som helst krav att vara speciella eller fullkomliga. Detta kan förhoppningsvis utgöra en fristad för människor som blir utmattade av social hysteri.

RSS 2.0